Nej till mjukvarupatent! |
![]() |
Christian Engström, programmerare |
Det finns många skäl att vara emot att det införs patent på datorprogram och affärsmetoder i Europa: det är dåligt för företagen, det är dåligt för den offentliga sektorn, det är dåligt för alla som någon gång använder en dator, och det är katastrofalt dåligt för alla som förtjänar sitt levebröd på att utveckla dataprogram, ofta i små och medelstora företag.
De enda som tjänar på mjukvarupatent är en handfull av de allra största internationella (läs amerikanska) jätteföretagen, som kan befästa sina respektive monopol utan att behöva oroa sig för konkurrens från innovativa uppstickare.
Och så alla patentjuristerna, förstås, som skulle se det som manna från himlen om patentprocessandet här i Europa skulle närma sig amerikanska nivåer.
Läs mer om argumenten mot mjukvarupatent här. (Alla länkar i texten finns även samlade längst ner på sidan.)
Just nu kan man säga att frågan står och väger nere i Bryssel.
Idag är läget att mjukvarupatent finns i USA, och har visat sig ha förfärande konsekvenser där. I Europa är situationen komplicerad: mjukvarupatent har i och för sig inget stöd i lagen, där det tvärtom uttryckligen står att datorprogram inte ska vara patenterbara, men trots det så har det Europeiska Patentverket under ett antal år haft en praxis som gjort att man beviljat 30.000 sådana patent i alla fall.
Hur kan de göra det? Läs mer om det juridiska spelet, och om patentjuristernas bitvis ganska komiska argumentation.
Eftersom den juridiska situationen har blivit så förvirrad, så är alla överens om att det är en utmärkt idé att EU går in och slår fast vad som gäller. Så här börjar istället det politiska spelet.
Initiativet till att ta fram ett EU-direktiv för att fastställa vad som ska gälla kommer från de lobbygrupper som är för att göra datorprogram patenterbara. Den ursprunliga planen var att presentera direktivet som en rent teknisk "harmonisering" som inte skulle innebära någon förändring, och som därför inte behövde utsättas för någon debatt.
Den planen får man dock säga misslyckades, till stor del tack vare organisationer som FFII, Foundation for a Free Information Infrastructure, som lyckades göra politikerna i EU-parlamentet uppmärksamma på att det här inte alls bara var en teknisk detaljfråga som man kunde låta tjänstemännen bestämma själva, utan ett viktigt vägval som hör hemma på den politiska nivån och i den allmäna debatten.
I september 2003 hölls en dramatisk omröstning i Europaparlamentet, där resultatet blev att det direktiv som antogs sa nej till mjukvarupatent, trots att det urprungliga förslaget hade diametralt motsatt syfte.
Det var bra gjort, så här jag tycker definitivt att EU-parlamentarikerna är värda en eloge.
Läs mer om det politiska spelet.
Den 13 juni 2004 är det val till Europaparlamentet.
Parlamentet har visserligen redan sagt nej till mjukvarupatent en gång, men saken är långt ifrån färdig för det, för nu har direktivet gått vidare till tjänstemännen i Europeiska kommissionen, och de håller som bäst på med att försöka vrida klockan tillbaka och omyndigförklara parlamentarikerna.
Därför är det viktigt att vi väljer representanter till EU-parlamentet som är kunniga och insatta i frågan, och som kan stå emot kommissionen och patentetablissemanget.
Just under valrörelsen är det ju extra lätt att få kontakt med politikerna när de är ute på torgmöten eller liknande evenemang. Ta chansen att göra din röst hörd!
På sidan med EU-kandidater finns namnen på de främsta kandidaterna för respektive parti. Passa på när någon av dem gör ett valframträdande någonstans nära dig, och gå dit och prata med honom eller henne. Att skicka mejl är också bra (adresserna finns också med på sidan med kandidater), men personligt möte är det allra bästa när chansen finns.
|
Christian Engström, april 2004 christian.engstrom (at) glindra.org Texten är public domain. |